Att kost och hälsa delvis hör ihop är lätt att förstå. Men att förstå det och att kunna leva efter det är inte alltid samma sak. De senaste halvåret har min energi och ork kommit tillbaka lite i taget och tanken på att ta tag i mat och tränings (o) vaner har dykt upp. De senaste veckorna har jag tom orkat gå från tanke till handling. Har renast bort så mycket socker och vitt mjöl som möjligt ur min kost samtidigt som jag börjat styrketräna och gå på en del pass som min axel håller för. I takt med att dagarna gått som dyker det upp en känsla i kroppen som jag känner igen. För cirka 10 år sedan åkte jag och tre vänner transibiriska järnvägen till kina och reste sedan runt i landet i tre veckor. Vi gick mycket, åt i princip inga mjölprodukter alls och godis och dyl var man inte sugen på överhuvudtaget i den värmen. Något jag minns så väl från denna resa var att jag aldrig hade ont i magen och dessutom gick jag ner över 6 kilo.
Känsla jag har nu är lite densamma. Min mage mår så mycket bättre. Inga magknip efter måltid, ingen uppblåst mage utan lugn och ro. Godissuget är nästan helt borta och som en bonus har jag gått ner över tre kilo. Dessutom är det inte svårt att hålla sig till den kosten, det är inte ens en uppoffring.
Att jag dessutom kommit igång med träningen igen är så skönt och en stor seger. Jag gillar att träna och nu då jag har möjlighet igen så tänker jag ta den. Livet blir så mycket lättare på många sätt då barnen blir större. Man får mer tid över att lägga på sig själv, de ilskna ”dagis-sjukdomarna” blir färre, man får sova och att ta barnen själv en helg är inte jobbigt längre.
Lite ironiskt är det att nu hade det varit betydligt enklare att ha det omlottschema vi hade förut. Det är sorligt att tänka på vad vi utsatte oss för i vårt ”gamla liv”. Den pressen och stressen har vi fått betala så dyrt för. Och därför att det inte mer än rätt att vi nu får unna oss att tänka lite på oss själva. Tänk, nya möjligheter, nya mål och insikter finns bakom hörnen. Men det gäller att ha orken att titta runt hörnet också och det har jag nu. Livet börjar att kännas riktigt bra.