Sommarprat och promenad

Jag älskar berättelser, har alltid gjort det och särskilt att få den berättad för mig. Att bara få lyssna på en röst som berättar något tankvärt, inspirerande, spännande, roligt eller sorligt väcker något i mig. Ljudböcker gillar jag inte alls. Tror att det är för att jag inte gillar att inte få lyssna klart. Om jag börjar att lyssna på nåt vill jag få göra det i lugn och ro, från början till slut. Inte helt lätt i en barnfamilj med två pratglada och sällskapliga barn men nu har jag kommit på nåt. Dagen innan jag planerat in en snabb långpromenad så väljer jag omsorgsfullt ut en Sommarpratare att ladda ner. På så sätt kan jag hela dagen sedan gå och längta till min motionsrunda då jag får stänga ute allt annat än rösten i hörlurarna, snöra på skorna och ge mig ut. Längdmässigt är det perfekt. En timmes prat = en timmes rask promenad. Den här veckan har jag hittills varit ute tre gånger och som sällskap har jag haft Martina Haag, Leif GW Persson och Özz N. Återstår ikväll att välja ut den som ska få göra mig sällskap imorgon.

Mitt mål med att äta så lite mjölprodukter som möjligt (fram för att utesluta gluten) för att må bättre i magen fungerar riktigt bra. Igår hade vi en utbildningsdag, med som alltid massor av god och ofta serverad mat. Jag brukar alltid få så ont i magen av att sitta still en hel dag och mot slutet av en stillasittande dag brukar min mage ut som en uppblåst ballong. I linje med mina nya matvanor bestämde jag mig för att hoppa brödet helt och hållet, så även fikabrödet. Och faktiskt, ingen ballongmage, inga kurrande ljud och magknip. Så glad över det!!

 

 

 

 

En ny sida läggs till och en sida tas bort

Nu har jag tagit beslutet  att ta bort sidan i mitt liv som handlar om böcker. Den delen kommer att få en egen blogg snart då jag läser så otroligt mycket att om jag skulle skriva om det här så skulle bloggen bara bestå av bokbabbel.

Denna nya sidan får istället handla om min väg till att komma i form igen, och då tänker jag inte bara viktmässigt utan framför allt träningsmässigt. Nu kommer detta absolut inte bli en träningsdagbok som enbart handlar om fysisk träning, tider, vikter osv utan mer om hur jag ska leva mitt liv för att må så bra som möjligt. För mig är det lika viktigt att träna på att varva ner som det är att träna sin kondition och styrka. Rent träningsmässigt har jag mina hinder rent fysiskt då jag har problem med en axel (där både muskler och nerver är rejält påverkade) men jag vet idag vad jag kan och inte kan göra så jag provar mig fram.

Mål, ska man ha mål med sin träning…ja kanske…Allt jag vill är att bli pigg i knopp och kropp igen och det får räcka så till en början i alla fall. Ett träningskort har jag köpt så att jag kan gå på nåt pass på förmiddagarna innan jobbet och då barnen är i skolan. Har även ett gym på jobbet att utnyttja. På så sätt får jag mer tid med barnen dem kvällarna jag inte jobbar. Känns som ett bra och klokt beslut. Jag köpte ett tre månaders kort för jag vet att då maj kommer så har jag inte den minsta lust att träna inomhus utan då hoppas jag kunna ta vid med löpning istället.

Kostmässigt har jag definitivt mina mål. Min mage har fullständigt ballat ur med magont och annat som följd så nu blir det att utesluta gluten ett tag igen. Jag vet att jag inte är glutenintolerant men jag märker så stor skillnad då jag drastiskt minska intaget av gluten att jag kommer att köra på det februari ut och se om skillnaden håller i sig. En annan sak som är februaris stora utmaning är att inte äta godis. Att bara hålla sig till en dag i veckan verkar inte funka på mig just nu så det är bättre att skippa det helt och hållet. Att min dotter, helt på egen hand beslöt sig för att inte äta godis i februari, gjorde att jag enkelt kunde lova henne samma sak. Nu har även min man hakat med på det tåget så nu är det bara lillasyster som knaprar på lördagarna. Ett smart drag tycker jag, för löften jag ger till mig själv har jag lätt för att bryta men har jag lovat barnen nåt då håller jag det.

Idag åkte i alla fall träningsskorna på och med sommarpratarna i lurarna hann jag gå en timme i raskt tempo. Att sen komma hem och stretcha i 10 minuter kändes väldigt skönt och välbehövligt. Attans, så stel jag är. Som en kylskåp ungefär 🙂

Så, nu är jag igång med denna del av mitt liv igen….Önska mig lycka till!

 

 

 

 

Trygghet

Hjälp vad längesedan det var jag var in på min blogg!!

I söndags var jag på meditation och ni som mediterar vet att en återkommande meditation är att man går in i en trädgård eller i en skog. I min trädgård började det, för första gången, att snöa. Det var stora tunga flingor som kom ner och det var helt tyst och snötäcket la sig över hela landskapet. Efteråt pratade vi om upplevelsen och då frågade ledare mig vad snö betyder för mig. Och snö betyder trygghet för mig. Jag har skrivit om mitt förhållande till snö i tidigare inlägg och jag vet inte varför jag känner mig trygg då det snöar men det har jag alltid gjort. Trots att jag inte är någon vinterfantast så älskar jag verkligen själva snöandet. Det är så otroligt vackert och tyst då flingorna dalar ner och lägger sig på marken. På nåt sätt förändras världen, allt blir ljust och man ser saker på ett annat sätt.

Nu har ett nytt år börjat, gamla mål är utvärderade och nya mål är satta. Vi har efter sjukskrivningar och arbetslöshet äntligen kommit på fötterna igen, även ekonomiskt. Det är så skönt att känna att vi går plus igen och att en ekonomisk buffert återigen finns. Vi har lärt oss vad som är nödvändigt och vad vi kan vara utan. Att prioritera, styra om bostadslån, att inte ha billån och att bli ekonomiskt medveten har gjort att vi vet att vi i princip skulle klara oss på en lön (om denna lön var en heltidslön förstås). DET är faktiskt en ekonomisk trygghet om nåt. Nu vill vi inte leva riktigt så snålt och jobba vill vi förstås båda två. Men känslan att veta att vi skulle klara det är fantastisk.

För att utmana oss lite till har vi bestämt oss för att fram till maj införa ett inköpsstopp. Vi har valt att göra det på vårt sätt. Meningen är att inget utöver mat, hygienartiklar och mediciner skall inhandlas. Om vi trots allt måste göra det så ska vi köpa det på erbjudande eller med rabatt efter en gemensam diskussion. Vi har valt att inte inkludera barnen i detta alls. Det är vi som vill utmana oss och jag tycker inte att barnen ska behöva ta del av det. Dem är så ekonomiskt medvetna i alla fall efter allt som hänt. Spännande att se hur det går. Hittills har det gått bra och vi har kunnat lägga undan extra pengar till sommaren då vi ska renovera vårt förråd och delar av altanen. Även vår efterlängtade utlandsresa är ihopsparad. Om allt går som vi önskar så behöver vi också lägga undan pengar så att vi en dag, inom en relativt snar framtid hoppas vi, kan köpa vår efterlängtade hund. En hund skulle betyda så mycket för oss alla i familjen och vi har redan påbörjat det roliga arbetet med att läsa på om olika raser och vad som skulle passa våran familj.

Nått annat jag blivit medveten om är att jag är en sådan person som folk gärna för fram sina budskap till, i tron på att jag ska föra det vidare och ta på mig ansvar för det. Jag har lärt mig att tydligt markera att jag inte tycker att det ligger på mig och det har jag fått blandade reaktioner på kan jag lova. Jag har extremt lätt att få dåligt samvete för om någon rutin tex på jobbet men även på fritiden inte fungerar. Jag tar inte på mig det längre, för det mesta i alla fall, och det gör att jag faktiskt kan avgöra vad som är mitt och andras ansvar. Jag är bara en liten del i det hela och det ligger på allas ansvar att se till att saker fungerar och hålls. Att bli medveten om vem man är, inse vilka signaler man sänder ut och att hela världen inte vilar på mina axlar är för mig ett stort steg och ger mig en trygghet så att jag kan stå stadigt nästa gång det blåser eller stormar.

Jag har funderat mycket på det här med egentid. Jag känner mindre och mindre behov av det.  Egentid är ett ganska konstigt ord egentligen och absolut visst är det viktigt att få utrymme för sin egna person men på nåt sätt så har jag funnit utrymme för det då jag tex är med familjen. Att sitta och läsa med barnen ger även mig utrymme, likaväl som att åka till badhus osv med barnen. Barnen är fortfarande i den åldern då dem gärna vill och behöver vara med sina föräldrar och det är i dem mötena som jag nu finner utrymme att vila i på ett helt annat sätt nu än förut. Kanske för att barnen är större, jag vet inte. Så för mig, just nu, prioriterar jag familjetid istället för egentid. Speciellt på min äldsta tjej märker jag skillnad då jag valt bort att i år inte köpa ett träningskort där jag bara kan träna på kvällarna.  Jag är redan borta i snitt två kvällar per vecka då jag jobbar och det får räcka. Nån gång i månaden vill man kanske hitta på något med några  kompisar och då blir det för mycket att även lägga träning på kvällarna. Jag vill verkligen äta kvällsmat med mina barn då och läsa för dem på kvällarna och lyssna på hur deras dag har varit och vad dem funderar på. Tids nog kommer dem inte vilja det och då kan jag göra som jag vill på ett helt annat sätt. Ibland vill jag också iväg och meditera och som tur är ligger det på söndagarna och om jag inte varit borta så mycket under helgen känns det helt ok att gå iväg på det. Jag försöker att lägga träningen på fm dem kvällar jag jobbar istället och det beslutet är jag så nöjd med och tryggt förvissad om att det är ett beslut som både jag och min familj mår bra av.

 

Höstens och vinterns stora utmaning

Om bara ett par veckor kommer vår inkomst att minska med nästan 7000 kr då makens säsongsanställning går ut. Vi har bestämt att jag, trots detta, stannar kvar på mina 80%. Det är vad jag klarar just nu då risken för en heltidssjukskrivning är stor om jag nu skulle gå upp på heltid. Målet för mig är absolut att jobba heltid igen, men det är inte rimligt för tillfället.

Hur gör vi då för att anpassa sig till det nya? För två år sedan, jobbade vi båda heltid och hade nog ungefär ut lite mer än 6500 kr av vad vi har idag och nu ska ytterligare nästan 7000 kronor bort, dvs 13500 kronor mindre än för två år sedan. Givetvis har vi hela tiden anpassat oss efter det nya inkomsterna och måendet är ju betydligt bättre än vad det var för två år sedan. Alternativet att gå tillbaka till det vi hade för två år sedan existerar inte för oss. Måendet är viktigare än allt, faktiskt.

Det jag är mest rädd för är att barnen ska uppleva skillnaden, rent ekonomiskt. Det är ju enkelt att säga att bara föräldrarna mår bra så ordnar det sig. Det känns inte alltid så då vi och barnen hör om vad andra barn gör och får. Barnen behöver sitt och det är det vi prioriterar.

Jag och maken klarar oss på rätt så lite egentligen. Frisörbesök går att ta bort helt och hållet. Kläder som fungerar har jag. Igår köpte jag nya stövlar (något jag verkligen behövde) så jag tror inte att jag behöver köpa något i sko och kläd-väg förrän till sommaren. Inte så kul kanske men det går. Några dyra hobbys har vi tack och lov inte. Det som skulle kunna kosta en del är mitt pyssel men jag behöver inte hålla på med scrapbooking (som kan vara riktigt dyrt) utan jag får nöja mig med att pyssla med annat för tillfället och gärna sådant som går att återvinna. Jag älskar egentligen papperspysslet men det är svårt att vara nöjd med de få sakerna man har då andra har så mycket mer och kan göra så mycket mer och så mycket finare saker. Men det är en utmaning att pyssla med det lilla jag har och vara nöjd med det. Men jag har lärt att det kan jag bara vara om jag sitter själv med pysslet då jag känner mig illa till mods av att låna av andra då jag vet vad allt kostar.

Jag älskar att läsa och det är ju ett helt gratis nöje. Jag älskade att köpa böcker förut men det är en lyx jag inte skulle lägga pengar på nu. Biblioteken är så fantastiska att det faktiskt inte är något jag saknar just nu heller.

Djur har vi, en katt och två marsvin och visst det kostar lite pengar men ger också vardagen en helt annan dimension. Vår katt Selma är så älskade av våra barn och då förhoppningsvis nytt jobb dyker upp så småningom så får djuren vara kvar.

Hela sommaren plockade jag bär (hallon, jordgubbar,blåbär, vinbär), skördade olika kryddor jag odlat(dill, persilja, gräslök och basilika i olika sorter) och plockade den svamp jag hittade. Det betyder att vi har en hel del av det som behövs för att kunna göra det lilla extra i matlagningen. Tråkiga pannkakor blir ju betydligt roligare med skivade jordgubbar från sommaren, gröten bli underbart god med skogshallon till och grytorna kan höjas flera nivåer smakmässigt med den svarta trumpetsvampen jag hittade och vem tycker inte att det är riktigt lyxigt med varma kantarellsmörgåsar en fredagkväll. Äpplen och slånbär har jag plockat och det innebär att vi har mängder med äppelmust, äppelmos, äppelklyftor till härliga äppelpajer och slånbärssaft. Skafferiet är fyllt av inlagda rödbetor, smörgåsgurka, chutney av olika slag och geler som gör att det inte känns torftigt trots att vi försöker dra ner på matkontot.

Mitt i allt detta försöker vi även lägga undan lite pengar till att kunna resa utomlands. Barnen  har aldrig varit på en utomlandsresa men jag tror inte dem har en kompis som inte varit det. Sist jag och maken var utomlands på semester var då vi gifte oss och det är snart 11 år sedan. Nästa år fyller nämligen båda mina föräldrar 70 och jag och maken 40 så det vore så underbart att få komma iväg och fira detta med en semester tillsammans. Det är ett mål i alla fall så får vi se hur långt vi kommer.

Då jag inte jobbar heltid så har jag ju tid att laga mer mat från grunden och försöker följa säsongens mat så gott det går. Jag försöker baka allt bröd själv och det spar jag pengar på och dessutom blir det betydligt godare. Idag blir det tex en palsternacks och rotsellerisoppa med nybakat bröd. Ett bröd fyllt med oilka mjölsorter för att mätta ordentligt och som fått extra jäskraft av äppelmusten jag hade i som degspad. Gott och billigt 🙂 Dessutom blev det så mycket att jag har lunchlådor för hela veckan.

 

En tid av funderingar.

Det händer mycket nu runt om mig känner jag. På jobbet, med vänner och med släkt. Roliga och tråkiga saker, saker som får en att fundera, undra, glädjas och ifrågasätta. Gör jag det jag vill, bor jag där jag vill, är jag där jag vill och är jag på väg dit jag ska. Tankar och funderingar som tar kraft men ger också kraft då saker och ting förhoppningsvis faller på plats.

Storasyster börjar mer och mer få egna små sfärer i sitt liv dit jag som mamma inte kommer eller når. Kompisar blir allt viktigare, hon åker på läger på egen hand och hon stänger dörren till sitt rum mer och mer. Hon brevväxlar och ringer till kompisar som bor långt bort. Frustruation är kvar då hon kommer hem från skolan, fast det är mycket bättre än det var i våras. Var på utvecklingsamtal förra veckan där fröken säger att hon är en sk populär tjej att umgås med. Helt plötsligt börjar jag förstå varför hon ibland utrycker sig som hon gör…Hon känner sig stressad ibland att alla drar i henne, samtidigt som hon vill vara med överallt och helt plötsligt har hon ju missat att leka med någon och känner sig då utanför. Det är inte alltid lätt….

Lillasyster har funnit sig väl till rätta i skolans värld. Nåt annat hade jag inte trott heller. Hon är så ”tjejig” ibland att jag bara kan skratta åt det och undra var i herrans namn det kom ifrån. Det är Barbies, älvor, kläder, hårsnoddar, hårspännen, fina kläder som gäller för hela slanten. Hon dansar, sjunger, mimar och vill att vi ska filma. Och tänk just den delen vet jag nog var hon fått ifrån. Jag har nog närt en liten teaterapa vid min barm:)

 

 

 

Mitt jobb

En sak som jag älskar med mitt jobb är utmaningarna man ställs inför och hur vi löser dem tillsammans. Vissa pass är betydligt mer stressande än andra, arbetsuppgifterna kommer i snabbare takt än vad man egentligen hinner med. Ibland då det rasar in patienter så jobbar man på hårdare. Alla vet vad som ska göras, alla hjälper till, man hjälps åt inom sitt jobblag och på nåt sätt vet andra jobblag att ett annat lag behöver hjälp. Ofta sker detta utan ord, det bara händer. Det är fantastiskt att känna att kugghjulen bara snurrar på utan att haka upp sig. Det är en härlig känsla!!!

Igår kom en kollega fram till mig och sa att jag måste delegera mer till henne. Att jag jobbar så snabbt att hon inte hinner med och hon var orolig att jag skulle bränna ut mig igen. Detta är en kollega som jag tycker så mycket om att jobba med. Jag vet precis var jag har henne och jag vet att hon gör ett jättebra jobb och jag är helt trygg i dem bedömningar hon gör av våra patienter. Om något är fel vet jag att jag alltid får den informationen utan att behöva fråga. Jag blev rörd över att hon tog sig tid att säga till och det är precis så jag vill jobba. Jag vill däremot inte att hon ska känna att hon inte hinner med. Det finns ingen som helst prestige i att göra sina uppgifter snabbt. Det är nog bara så jag är. Och det bästa var att jag kunde svara henne att jag vet exakt var min gräns går, att hon inte behöver vara orolig, att jag inte kommer att bränna ut mig igen. Det är också en sak jag älskar med mitt jobb. Vi jobbar så nära varandra att vi automatiskt tar hand om varandra och är uppmärksamma på varandra och hur vi mår. Det känns fint att gå till jobbet då.

 

Insikt

Tänk att det skulle ta så förbaskat lång tid att innan jag insåg att jag också är värd att ha det bra.

 

Hur tänker vuxna!!

Igår kväll fick mina och grannens barn en riktig chock i hur vuxna kan bete sig. Barnen blev tillsagda att deras katt (inte vår utan kompisens) katt varit in på deras tomt och legat på nån dyna/alt kissat på den. Inte så trevligt kanske om man inte gillar djur MEN man kan inte hoppa på barn för det. Till barnen säger denna man att man borde dränka denna denna katt!!!! Det krävdes en del samtal efteråt med våra barn för att få dem att förstå att 1) Han borde inte sagt det till barnen  2/ Han skulle aldrig göra det på riktigt (hoppas jag verkligen)

Hur tänker man??!!!

 

Sommarkänsla

Sommar och semesterkänslorna har börjat komma trotsa att jag har fyra veckor kvar att jobba. Jag jobbar mest kvällar och helger just nu så barne får mycket ledigt i alla fall. Storasyster går på dagkollo den här veckan och lillasyster spenderar sina förmiddagar på simskola. Storasyster har haft det riktigt tufft med några av tjejerna i klassen så det gör mitt mammahjärta så gott att se hur hon strålar då hon berättar om kompisarna på kollot och vad dem gör på dagarna. När ens barn mår bra mår man själv bra, så är det bara.

Annars har vi en nyopererad katt här hemma så det går inte att åka iväg hemifrån alltför länge. Men det gör inte så mycket. Det är skönt att bara gå hemma och skrota om dagarna. Fixa och dona i trädgården, göra upp lite planer inför semestern och hösten och bara ta dagen som den kommer.

Snart är det midsommar och jag jobbar hela den helgen. Det värmer i hjärtat att veta att b och barnen är inbjudna att fira midsommar med en annan familj. Det är inte alltid så roligt att fira högtider själv utan annat vuxet sällskap. Nu är det inte säkert att dem kan lämna vår katt själv en hel dag men ibland räcker det med att veta att man är välkommen att få vara med.

 

P

Tiden går så fort ibland…För tre år sedan valde du att försvinna från detta liv. Det har hänt så mycket i mitt liv under dessa tre år och jag önskar fortfarande att jag fick dela mina tankar och funderingar med dig, precis så som vi brukade. Nu till våren och sommaren, då min längtan till skåne och malmö alltid växer sig stark så tilltar även saknaden av dig. Jag vill så gärna få sitta där, någonstans i Malmö, tillsammans med dig, äta en falafel eller dricka en öl en ljum sommarkväll. Det kommer inte att hända men jag har många fina minnen av sådana tillfällen att plocka fram. Men minnen gör inte alltid saknaden mindre. Du kommer alltid att vara saknad…….