När om:et blir ett hur…

Ibland funkar livet rätt så bra. Som just nu tex. Tror att jag kommit till ett lite stabilare läge och min ork kommer sakta men säkert tillbaka nu. Helgens ”husmorssemester” gjorde mig så gott. Igår jobbade jag ett rätt så långt pass och på kvällen kom goda vänner över och åt tacos och firade Valborg med oss. Vi hade en riktigt härlig kväll som avslutades med majbrasa och ett rejält fyrverkeri. Var lite orolig att det skulle slå tillbaka mot mig dagen efter. Det har ju gjort det senaste halvåret. En dag med aktiviteter har följts av riktigt dåliga dagar. Men idag vaknade och kände att jag fortfarande låg på pluskontot. Sicken tur, då lillasyster äntligen skall få ha sitt mycket försenade 5-årskalas. Visseligen blir det ett litet kalas då något stort kalas med en massa kompisar är helt uteslutet för min del. Jag hoppas bara att andra föräldrar förstår varför vi valt att göra som vi gör och varför vi endast valt dem barn som lovisa faktiskt umgås och leker med.  Några av barnen är dock sjuka så det blir ett litet kalas med bara två kompisar.

Det gör mig så otroligt glad att inse att mitt ”om jag orkar” inför varje aktivitet som hör livet till börjar förvandlas till ett ”hur ska jag orka”. Ordet hur får mig att inse att om jag gör det på ett visst sätt som passar mig och min ork så kommer jag att orka. Det behövder inte vara super-speciell mat bara för att det är Valborg. Det dög gott med tacos. Man kan välja att umgås med dem som man trivs så oerhört bra med. Ett femårskalas kan mycket väl vara med få barn. Tror även födelsedagsbarnet uppskattar det faktiskt. Köpekakor är också goda.

En sak i taget, så ska nog mitt gammla liv komma tillbaka. I alla fall de delar som jag vill ha tillbaka.

 

Återhämtning bland sippor och samtal.

Vilken skön helg jag har haft! Direkt efter jobbet i torsdagskväll körde jag hem till mina föräldrar som bor 15 mil bort. Väl framme var det nästan bara att gå och lägga sig. Fredagen spenderade jag bland mitt papperspyssel och fick en hel del gjort och framförallt ska kan jag bara låta tankarna flyga fritt då jag sitter och klipper och klistrar. Så otroligt avkopplande. På eftermiddagen var jag och mina föräldrar ute i skogen och vandrade runt bland alla blåsippor, vitsippor och tom en gullviva. God middag och ett glas vin efteråt och en chans att prata med mamma och pappa i lugn och ro.

Att få umgås med sina föräldrar utan man och barn är faktiskt nåt man skulle unna sig ibland. Man hinner prata så mycket mer. Bland annat fick jag reda på att pappa minsann gått på Sigtunaskolan. Visseligen bara på sommarskola men det var något inte ens mamma visste om. En sådan sak kommer sällan upp på middagarna då mina små troll till döttrar med myror i brallorna sitter med. På nåt sätt handlar allt om dem då, och så ska det ju vara, men just därför så uppskattade jag samtalen i vi hade i helgen så mycket mer. Lördagen fortsatte i samma lunk. Fika med mamma på ett mysigt kaffe nära vattnet, utomhus under ett päronträd i det soliga vädret . Ännu en långpromenad bland vårblommorna. Lördagkvällen spenderades vid det stora köksbordet med radion på och det var inte bara jag som pysslade. Ännn en oupptäckt sida hos min pappa fick jag se då pappa hjälpte mig med lite mallar och flera pressentpåsar blev tillverkade.

Innan det var dax att åka hem på söndagen till maken och tjejerna gick vi ännu en promenad i min fina hasselbacksskog. Fler gullvivor tittde nu upp och några styvmorsvioler fanns där dem alltid brukar stå om våren. Vårskogen är så fin nu och att gå där och se all blommning efter en dyster höst och vinter är livskvalite, återhämtning och en lisa för själen.

Väl hemma möttes jag av glada tjejer, en bukett vitsippor och maskroser och en make som hade ställt sig vid grillen. Med mig in i huset kom tålamod, en mycket ovanlig känsla av att vara utvilad och soleksem på kinderna efter utevistelserna i solen. Efter middagen skickade jag iväg maken på träningen och jag och tejerna hann umgås lite på tu man hand.

Vem behöver åka på dyra SPA resor eller All inclusive resor för att återhämta sig? Inte jag. Detta var det bästa sättet för mig just nu och jag vet att jag kommer att ha energi till veckan som kommer. Och då veckan är rätt så tight så kommer det verkligen att behövas.

 

 

Ännu mer pyssel…

Haft mycket tid i helgen och har hunnit papperspyssla i massor. Otroligt avkopplande.

 

Lite påspyssel

 

Pyssellusten är tillbaka.

Inser att min nästa projekt blir att lära mig hur man på ett snyggt sätt laddar upp bilder till bloggen. Men en datateknisk analfabet  med noll intresse av datorer egentligen gör så gott en kan.

 

Husmorssemester

Mellan 1946-1979 fanns det möjlighet för utarbetade husfruar att åka på organiserad husmorssemster. Lite märkligt för oss idag att det fanns ett organiserat uttryck för detta men jag antar att det verkligen behövdes. Det kanske inte var så lätt på 50-talet att säga till sin man och barn att nu åker mamma iväg ett par dagar och ni får klara er själva. Idag ser ju inte familjebilden ut på det sättet och det är betydligt färre kvinnor som skulle be om lov att få åka iväg på egen hand ett par dagar. Att man kanske inte vill åka iväg själv är ju en helt annan sak.

Jag har haft svårt för detta. Att känna att jag tycker att jag vill åka iväg på egen hand (utan man och/eller barn) ett par dagar, utan ett direkt ärende, typ utbildning, kurs osv. Jag har helt enkelt inte tyckt att det har varit värt det dåliga samvetet som jag får. Nu har jag dock bestämt mig. Idag efter mitt kvällsjobb åker jag på min ”husmorssemester”. Jag åker iväg ett par dagar till mina föräldrar. Mitt pyssel får följa med, mina gympaskor till mina promenader i ”min” fina hasselbacksskog som alltid är så fin i vårskruden och en riktigt bra sträckläsarbok ska förstås också med. Det ska bli skönt att få komma iväg en stund. Det ska bli skönt att få ha det tyst runt om mig. Min sk utmattningsdepression har gett mig en enorm känslighet för ljud och att då jobba på en vårdavdelning och ha småbarn hemma frestar på mina öron. Det piper och susar hela tiden och värst efter ett arbetspass så tysthet har verkligen blivit en lyxvara. Nu hoppas jag bara på fint vårväder till helgen. Barnen och maken har planerat in lite roliga aktiviteter så jag vet att barnen kommer att ha det bra utan mig ett par dagar. Men lite svårt är det… Jag får tänka som Stenmark: He bare å åk.

 

Olika perspektiv

Ikväll valde storasyster saga. Valet föll på Elsa Beskows Sagan om den lilla lilla gumman då jag ville att det skulle vara en kort saga ikväll. Vi läste den tillsammans och tittade på alla de fina bilderna och kom fram till att den där Elsa måste ha ha haft en en förkärlek på pelagonier och andra växter. Denna bok gavs ut 1897 och jag pratade lite om att det var speciellt att tänka sig att ett barn för över 105 år sedan också läste denna bok och att vi nu 105 år senare kunde läsa samma saga. Häftigt va, sa jag till storasyster. Storasyster var dock inte lika imponerad av tidsperspektivet utan for upp i sängen och sa: ”Mamma, vet du vad jag tycker att häftigt. Jag tycker det är jättehäftigt att farbror U känner en artist som varit med på tv och tänk om den artisten är hemma hos U då jag hälsar på honom, då får ju jag träffa en som varit med på tv. Det är coolt mamma”.

Ja, våra perspektiv var lite olika ikväll.

 

Vårfin

Idag är vårsolen tillbaka efter några gråa och regntunga dagar. Visserligen bara några glimtar, men man får vara glad för det man får. Den blåa krukan fick jag och min make av goda vänner för snart 9 år sedan då vi gifte oss. Då innehöll den ett kumquat-träd som tyvär dog efter det första året men krukan har vi kvar. Den har fått en del törnar och skavanker genom åren, precis som vi. Därför blir jag så varm i hjärtat varje gång jag kommer hem och se den står där vid vår entredörr. Våren till ära har den idag fått sin vårklädsel i form av vita penseer, luktärter, pärlhyacinter och ormhassel.

 

Usch.

Idag har varit en riktigt upp och ner dag, precis som jag var orolig för. Inget flöt på idag och jag är så trött, så trött. Ibland vet man inte var man ska göra av sig själv. Alltför mycket är inplanerat de närmaste veckorna men barnen måste ju få ha sina födelsedagskalas, presenter måste inhandlas, scheman måste planeras, deklarationen måste fixas osv så jag vet inte heller vad jag ska prioritera bort. Rädd att jag tagit i för hårt då jag ökat på längden på passen. Dessutom verkar våra marsvin må dåligt och jag är ingen expert direkt på sjukdomar hos dessa små sötningar. Jag ska fortsätta att tänka, bara en sak i taget, men det känns nästan som en omöjlighet. Usch, varför gick det så här långt….

 

Nervös

Sitter här på min kammare och är lite nervös. Var först lite tveksam på om det verkligen var nervositet jag känner och inte de gamla känslorna av obehag jag känt så länge inför mitt jobb och vardagen i allmänhet. Men efter ett tag insåg jag att jag faktiskt är lite nervös inför kommande vecka. Jag fortsätter visserligen att jobba på halvtid men jag har valt att jobba längre pass (det var helt ok att göra så enligt försäkringskassan, det var tom hennes förslag). Jag vet inte hur min hjärna kommer att reagera på detta. Jag vet att jag blir oerhört trött efter ett tag på jobbet och att min hjärna liksom stänger av och att jag till slut blir så ljudkänslig att minsta ljud får mitt hjärta att panikrusa och det blir bara brus i öronen. Men nu har jag i alla fall valt att pröva. Jag vill känna att jag hela tiden går framåt. Min envisa förkylning börjar äntligen att förlora taget om mig och då är det dax att försöka ta ytterligare ett steg mot att bli frisk. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har förväntingar från mig själv att jag ska klara detta. Ett steg tillbaka och att åter börja arbeta korta pass kommer att kännas skit, så detta bara måste gå.

Prioritera sömn, ta mina raster, inte slarva med maten, ta en paus om jag måste och tvinga mig att andas djupa andetag. Ett steg i taget, en dag i taget, en timme i taget eller en minut i taget om jag måste. Men det ska gå!!