Trygghet

Hjälp vad längesedan det var jag var in på min blogg!!

I söndags var jag på meditation och ni som mediterar vet att en återkommande meditation är att man går in i en trädgård eller i en skog. I min trädgård började det, för första gången, att snöa. Det var stora tunga flingor som kom ner och det var helt tyst och snötäcket la sig över hela landskapet. Efteråt pratade vi om upplevelsen och då frågade ledare mig vad snö betyder för mig. Och snö betyder trygghet för mig. Jag har skrivit om mitt förhållande till snö i tidigare inlägg och jag vet inte varför jag känner mig trygg då det snöar men det har jag alltid gjort. Trots att jag inte är någon vinterfantast så älskar jag verkligen själva snöandet. Det är så otroligt vackert och tyst då flingorna dalar ner och lägger sig på marken. På nåt sätt förändras världen, allt blir ljust och man ser saker på ett annat sätt.

Nu har ett nytt år börjat, gamla mål är utvärderade och nya mål är satta. Vi har efter sjukskrivningar och arbetslöshet äntligen kommit på fötterna igen, även ekonomiskt. Det är så skönt att känna att vi går plus igen och att en ekonomisk buffert återigen finns. Vi har lärt oss vad som är nödvändigt och vad vi kan vara utan. Att prioritera, styra om bostadslån, att inte ha billån och att bli ekonomiskt medveten har gjort att vi vet att vi i princip skulle klara oss på en lön (om denna lön var en heltidslön förstås). DET är faktiskt en ekonomisk trygghet om nåt. Nu vill vi inte leva riktigt så snålt och jobba vill vi förstås båda två. Men känslan att veta att vi skulle klara det är fantastisk.

För att utmana oss lite till har vi bestämt oss för att fram till maj införa ett inköpsstopp. Vi har valt att göra det på vårt sätt. Meningen är att inget utöver mat, hygienartiklar och mediciner skall inhandlas. Om vi trots allt måste göra det så ska vi köpa det på erbjudande eller med rabatt efter en gemensam diskussion. Vi har valt att inte inkludera barnen i detta alls. Det är vi som vill utmana oss och jag tycker inte att barnen ska behöva ta del av det. Dem är så ekonomiskt medvetna i alla fall efter allt som hänt. Spännande att se hur det går. Hittills har det gått bra och vi har kunnat lägga undan extra pengar till sommaren då vi ska renovera vårt förråd och delar av altanen. Även vår efterlängtade utlandsresa är ihopsparad. Om allt går som vi önskar så behöver vi också lägga undan pengar så att vi en dag, inom en relativt snar framtid hoppas vi, kan köpa vår efterlängtade hund. En hund skulle betyda så mycket för oss alla i familjen och vi har redan påbörjat det roliga arbetet med att läsa på om olika raser och vad som skulle passa våran familj.

Nått annat jag blivit medveten om är att jag är en sådan person som folk gärna för fram sina budskap till, i tron på att jag ska föra det vidare och ta på mig ansvar för det. Jag har lärt mig att tydligt markera att jag inte tycker att det ligger på mig och det har jag fått blandade reaktioner på kan jag lova. Jag har extremt lätt att få dåligt samvete för om någon rutin tex på jobbet men även på fritiden inte fungerar. Jag tar inte på mig det längre, för det mesta i alla fall, och det gör att jag faktiskt kan avgöra vad som är mitt och andras ansvar. Jag är bara en liten del i det hela och det ligger på allas ansvar att se till att saker fungerar och hålls. Att bli medveten om vem man är, inse vilka signaler man sänder ut och att hela världen inte vilar på mina axlar är för mig ett stort steg och ger mig en trygghet så att jag kan stå stadigt nästa gång det blåser eller stormar.

Jag har funderat mycket på det här med egentid. Jag känner mindre och mindre behov av det.  Egentid är ett ganska konstigt ord egentligen och absolut visst är det viktigt att få utrymme för sin egna person men på nåt sätt så har jag funnit utrymme för det då jag tex är med familjen. Att sitta och läsa med barnen ger även mig utrymme, likaväl som att åka till badhus osv med barnen. Barnen är fortfarande i den åldern då dem gärna vill och behöver vara med sina föräldrar och det är i dem mötena som jag nu finner utrymme att vila i på ett helt annat sätt nu än förut. Kanske för att barnen är större, jag vet inte. Så för mig, just nu, prioriterar jag familjetid istället för egentid. Speciellt på min äldsta tjej märker jag skillnad då jag valt bort att i år inte köpa ett träningskort där jag bara kan träna på kvällarna.  Jag är redan borta i snitt två kvällar per vecka då jag jobbar och det får räcka. Nån gång i månaden vill man kanske hitta på något med några  kompisar och då blir det för mycket att även lägga träning på kvällarna. Jag vill verkligen äta kvällsmat med mina barn då och läsa för dem på kvällarna och lyssna på hur deras dag har varit och vad dem funderar på. Tids nog kommer dem inte vilja det och då kan jag göra som jag vill på ett helt annat sätt. Ibland vill jag också iväg och meditera och som tur är ligger det på söndagarna och om jag inte varit borta så mycket under helgen känns det helt ok att gå iväg på det. Jag försöker att lägga träningen på fm dem kvällar jag jobbar istället och det beslutet är jag så nöjd med och tryggt förvissad om att det är ett beslut som både jag och min familj mår bra av.